Bästa sättet att skriva av mig utan att avslöja något.

Jag började skriva ett alldeles för långt inlägg här men stoppade mig själv i sista sekund. Jag känner inte att jag kan öppna mig inför människor jag kanske aldrig träffat, eller personer som bara längtar efter att jag ska må dåligt.

Det handlar inte så mycket om Niclas eller min familj. Det mesta är om mig, min självkänsla och hur dåligt jag mår över mig själv just nu. Visst finns det orsaker och mycket som bidragit till detta. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här träsket.

Jag vill kunna skratta igen, vara lycklig. Inte vara gråtfärdig vartenda jävla dag. Känner att jag behöver en semester, komma bort. Ensam.

Jag tänkte avsluta inlägget med att säga till min mamma, morfar och Niclas att ni inte behöver oroa er. Ni kan ändå inte hjälpa mig. Jag måste klara det här själv för att bygga upp min självkänsla igen. Men ni får gärna vara där för mig och visa att ni stöttar mig och mina val i livet.

Om jag bara klarar mitt körkort och fått en jobb snart..