Bilder från Gran Canaria och Kreta 2007.

Jag sitter på pappas dator och kollar genom gamla bilder. Ni ska få några exempel.

Gran Canaria.

Kreta

Ibland förstår inte jag det där med ideal.

Jag tycker att jag ser smal och snygg ut på bilderna ovan, trots att jag bara väger 1,5 kg mer nu än då.

Ska man banta ihjäl sig för att känna sig snygg och duglig?

Enligt mitt bmi är jag redan på kanten mot undervikt, men ändå vill jag gå ner mer och mer.

Jag nöjer mig inte med att väga 55 kg. Jag vill under.

Jag nöjer mig inte med att ha storlek 34 i kläder, jag vill ha 32.

Det roligaste av allt är att jag egentligen ska väga 62 kilogram till min längd.

När man tänker efter borde jag inte ha dessa tankar.

Niclas kommer förmodligen ringa och skälla ut mig efter att han läst detta.

Utan honom hade mina ätstörningar varit extremt stora vid det här laget. Han ser alltid till

att jag äter mer än vad jag borde och med honom känner jag alltid att jag kan unna mig en massa skräp.

Jag har turen som har en överbeskyddade familj och pojkvän som kollar mig, men hur är det med alla andra tjejer?

Hur många har aldrig medvetet spytt upp sin mat? Hetsätit? Försökt svälta sig genom att enbart leva på vatten?