Mina tankar som fjortonåring.

Ibland undrar jag vad jag tänkte på som fjortonåring.

Jag har precis städat i min tv-möbel och där hittade jag ett block som jag klottrade i när jag gick i åttan.
Vissa saker låter jättebra men jag har ingen aning om varför jag skrev det eller till vem det var åt.

Andra saker är så patetiska att jag skäms.

"det är ganska uppenbart att du saknar mig. Jag antar att jag kanske har en saknad till dig
med eftersom jag fortfarande drömmer om dig på nätterna. Vi vet båda två att vår framtid inte var gemensam.
Jag var tvungen att ge oss ett slut"

Behöver jag nämna att jag var kär i en ny kille varje vecka?
Jag vet inte ens om det var riktat till någon eller om jag bara drömde mig bort.

"de kalla träden, den mörka dimman. Allting stannar kvar även om man helst ser den blå himlen bakom allting"

"Vi går här igen, hand i hand. Det var inte som vi planerat. Våra planer gick i kras. Vi kunde inte leva på varsitt håll"

"Det fanns ett avstånd mellan oss. Ett avstånd jag helst tagit bort"

"Dessa tomma väggar som döljer det hemska förflutna"